Min ångest brukar komma krypande, precis som mörkret kommer krypande på dagens
ljus. Aldrig vet jag varför jag helt plötsligt ligger på golvet i fosterställning och bara
skakar i ångest. Det är det värsta, att inte veta. För hur ska man kunna göra något åt
det när man inte vet? Går alltid och har en klump i magen, den klumpen hindrar mig
från att vara lycklig på riktigt. Jag har ju allt jag kunnat drömma om. Så varför?

"When all of your wishes are granted, many of your dreams will be destroyed"
Marilyn Manson

Det ligger nog något i det Manson säger...